Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | Landscape in Polesye | Cupid and Psyche | Sir Henry Wyatt (mk05) | Stillleben mit Ananas | Rue Halevy |
Related Artists:
Edouard Castres
Swiss 1838 - 1902 Swiss painter. His father was a clock engraver, and he initially trained as an enamellist. He took drawing lessons from Barthelemy Menn and attended the Ecole des Beaux-Arts in Paris from 1859. He soon decided to concentrate on oil painting. He was assistant to the genre and figure painter Eduardo Zamacois y Zabala (1842-71). In the Franco-Prussian War he joined the Red Cross, moving into Switzerland at the beginning of February 1871 with the army led by Gen. Bourbaki. He painted military scenes from sketches carried out on the battlefield and received consistently good reviews, which also brought financial success. He was commissioned by a Belgian panorama company to record the entry of the French army into Switzerland, which he had witnessed in 1871. He spent the winter of 1876-7 on site at Les Verrieres, painting preparatory studies, and in 1881 he completed the panorama, Gen. Bourbaki's Army Retreating into Switzerland (Lucerne, Panorama). He was aided by nine assistants, recruited from among Menn's pupils, who included Ferdinand Hodler. The work was exhibited in Geneva and was brought to a rotunda in Lucerne in 1889. Among panorama paintings it is a work of a high order: despite the colossal dimensions and the barely comprehensible mass of people depicted, the dominant impression is of individual suffering.
Edward Knowles
(born 1868 in Waberthwaite e died 29 June 1945 in Skiptone) was a rugby union footballer of the 1890s who at representative level played for England, and at club level for Millom,playing in the Forwards, e.g. Front row, Lock, or Back row. Prior to the 1899/1900 season, Millom was a rugby union club.
Louis Gauffier
1762-1801 French Louis Gauffier Gallery French painter. Following his move to Paris, where he became a pupil of Hugues Taraval and a student at the Academie Royale, in 1784 Gauffier shared the Prix de Rome with Jean-Germain Drouais and Antoine-Denis Chaudet (for sculpture), his own work being Christ and the Woman of Canaan (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.). During his time in Rome (1785-9) Gauffier worked hard, but his health was poor and the results variable. On his return to Paris he was accepted (agree) by the Academie as a history painter. Soon after, he returned to Rome in order to escape the worsening situation in Revolutionary Paris, although he continued to send his Neo-classical works to the Salon. In March 1790 he married Pauline Chatillon (d July 1801), a portrait painter whom he and Drouais had taught..